Tio vrak per hus

Vägen från Taos gick över Mora dalen, en sagolikt vacker och enslig högdal i södra klippiga bergen. Sällan har vi sett en stiligare blandning av enbevuxna hagmarker, porlande bäckar och kullrande pinjeskogar. Mora byn var inte bara sällsynt fattig, man hade också en ovanlig vana. På varje tomt runt husen stod alla tidigare bilar och rostade, i olika grad av vackert eller fasansfullt förfall. I genomsnitt räknade vi med att varje hus hade tio bilvrak på tomten. Antagligen har man så stor kärlek till sina gamla bilar att man inte kan skiljas från dem, varför trädgården blir en bilkyrkogård.

Under eftermiddagen har vi färdats längs route 66, den legendariska gamla vägen från Chicago till Los Angeles. Huvuddelen av denna etapp i New Mexico går bredvid den stora motorvägen, och man känner sig litet lustig när man långsamt reser fram på en knölig och gräsbevuxen väg bland övergivna hus och besinstationer, när alla andra kör snabbt bredvid. Vi tar nattvila på det kultförklarade motellet Blue Swallow i Tucumcari, en underbar orgie i pastellfärger och neon. Bakom oss lever latinos i extrem fattigdom, över hälften har socialbidrag och inget jobb. Tre av fyra hus är övergivna sedan 30 år, då motorvägen I 40 ersatte route 66, men man ser inte skillnaden på de övergivna och de bebodda husen. Just nu tuttade några på det tomma grannhuset bakom oss för att få litet kul, det är ju ändå söndag.