10 000 miles, 22 stater, 38 dagar

Hemma igen efter 10 000 miles på vår egen Great American Road Trip,1 632 mil, vilket är mer än en tredjedel av jordens omkrets. Vi har besökt Virginia, Maryland, Ohio, Indiana, Illinois, Wisconsin, Minnesota, Syddakota, Wyoming, Montana, Washington State, Oregon, Idaho, Utah, Colorado, New Mexico, Texas, Louisiana, Mississippi, Tennessee, Kentucky och West Virginia. En handfull stater närmast D.C. har vi bara passerat, men de flesta har vi bott en eller flera dagar i. Med medelhastigheten 44 miles per timme har vi tillbringat icke föraktliga 227 timmar i vår trogna Volvo X Continental längs småvägar tittandes ut och låtit oss överaskas.

Vad det värt det, frågas det. Mycket mer än väl, en fantastisk upplevelse med stora intryck, både bekräftade och krossade fördomar och nya funderingar. Det är lätt att fastna i stereotyper, enkla bilder av kontinenten. Huvudintrycket är att USA inte är ett land med våra vanliga begrepp. Det är kanske ett metaland, bestående av ganska självständiga och mycket olika "länder", starkt specialiserade. Europeer klagar på att amerikanerna inte bryr sig om andra länder, men de gör man, om sina närmaste grannländer, de omgivande staterna. Man åker utomlands på semester, från stäppen i Texas till bergen i New Mexico. Georgia konkurrerar med Tennesee om utländska investeringar. Och varför ska amerikanen åka till Europa för att uppleva ny kultur och spännande natur, det räcker med att resa några delstater hemifrån. Huvuddelen av landet är fortfarande vackra orörda vildmarker.

Vi väntade oss att få se Amerikas baksida. Även om områdena runt städerna är litet skabbiga med oljiga besinstationer, slitna motell, sunkiga snabbmatskedjor, ballongprydda bilhandlare och trista reklampelare, är USA som helhet ett enastående vackert, rikt och välskött land. Välståndet finns inte bara i de rika kustområden, vi möter det överallt på de mest oväntade platser: i skaldjursutbudet i den ytterst välsorterade mataffären i byhålan i Texas, i de svartas nya fina bostadsområden i Minnesota, i de välunderhållna vägarna, i de nybyggda vackra collegen i Tennessee, i de oftast pedantiskt välskötta och städade städerna. Amerikas höga ekonomiska tillväxt visualiseras ständigt. Nästan allt fungerar utomordentligt, det mesta är mycket välorganiserat, utom möjligen hastighetsskyltarna, med dessa bryr sig bara enstaka bilar om.

Visst finns det fula och sorgliga: utslagna, kriminella, druggies, feta dryga nationalister, rabiata radiopredikanter, uppdelade städer, galna truckförare. Visst klagar många på fattigdom, segregation och Irakkriget. Men kanske har vi åkt fel, det är ändå inte intrycket som dominerar, tvärtom. Det är bilden av ett hårt arbetande land där 40 graders hetta inte hindrar någon att plöja, bygga eller röja efter Katrina. Där övergivna hus, fabriker och städer vittnar om bättre möjligheter någon annan stans.

Det mesta är kvar att se, vi har blott surfat på ytan, landet är så stort, man längtar redan efter nästa roadtrip. Men vovvarna är lyckliga att få komma hem.