En latinamerikansk infarkt

Silicon Valley är förmodligen världens ekonomiskt och tekniskt viktigaste plats. Efter en nördens pilgrimsfärd undras, vem vill bo där. Mellan de vackra husen för Google, Yahoo, Intel, Apple och alla andra som vill upp går åttafiliga vägar av usel betong, med osynkade rödljus var tvåhundrade meter. Bilarna sniglar genom oändliga köpcentrum och tätt packade villor i ocharmig nyspansk puts. Men i Mountain View finns en gata med 100 fina restauranter där chipsfolket, mest indier, flockas till middagstid.

Området runt San Fransisco är fullt av enastående sevärdheter. Vyerna längs kustvägen nummer 1 är betagande men kuligast är stränderna fulla av elefantsälar som solar och brottas, och synen av en gigatisk Condor som makligt landar i en tall i närheten. Innanför kusten kan man åka längs en enda vinåker större än Östergötland, ända från Wild Horse till Green Valley. På jazzfestivalen i Monterey trängs mest lokalboende bland feta och söta dofter från alla matstånd och vinbarer. Några lyssnar på musiken från många scener. Strax norr om SF ligger nationalparken Muir Woods, där den sista kustnära skogen av jätteträden Redwoods får åldras i ro. Efter vandringen bland dessa månghundraåriga pelare växer min kärlek till träd.

Regionen tycks dock kvävas av en okontrollerad invandring av främst latinos. I förorternas hus, i stadens centrum, på vägar och i affärer är det så trångt att man får skavsår. Infrastrukturen är rutten men överallt byggs det nytt. I det klimatmedvetna Kalifornien tillbringar människor ändlös tid i osande bilköer. Vad hjälper då sol och rikedom.