Enformighetens väg

Black Hills namn kanske kommer från alla brända kullar med svarta tallar. Blixtar tänder ständigt eldar och skogen får brinna. Vi körde alla berömda finvägar och kollade västernhålorna. Deadwood, där Vilde Bill Hickock blev skjuten i ryggen trots, eller tack vare, att han satt med död mans hand, svarta par i ess och åttor, är idag bara en spelhåla. Hill City är inte större än att man kan hålla andan när man kör igenom. Mount Rushmore besöks bara av vita amerikaner som gillar sina Founding fathers. Det vi mest kommer ihåg är alla blanka Corvette. Mer än 1500 nedcabbade från hela landet fyllde alla vägar och byar, man hade Black Hills Corvette Race. När vi valde en slingrig grusväg kom vi småningom till den gamla gruvbyn Rochford, där 953 personer lever ensamt ensligt. Men man hade Moonshine Gulch Saloon med byns bästa cheesburger, där taket pryddes av kepsar från tidigare besökare.

Idag har vi haft en långresa 9,40 timmar genom Wyoming och Montana, det var den mest enformigaste etappen hittills, bara torr prärie med ledsna kossor timme efter timme. Här och var stod en oljepump och malde långsamt. Nu på kvällen har vi nått fram till West Yellowstone i Idaho, byn närmast USAs mest kända nationalpark. TV varnar för Heat Wave i morgon, 110 grader. Tänk på att hundarnas tassar bränns på svart asfalt, säger man.