EN KARIBISK MARDRÖM

En uppskjuten springbreak har fört oss till ön Puerto Rico, efter mångas rekommendationer. Den som far till hit för att uppleva Karibien lär bli besviken. På en ö mindre än Gotland trängs 3,8 miljoner invånare. En av världens mest tättbefolkade platser med nästan högst biltäthet i världen ger inte mycket utrymme för paradis. Huvudstaden San Juan är dubbelt så stor som Stockholm. Bilköer, avgaser och latinsk bilkörning ger mer intryck av inferno. Ön är beklädd med usla kåkstäder och amerikanskt schabbiga förorter. Som en illaluktande heltäckningsmatta är marken täckt av sopor och skräp, som exempelvis välanvända toalettstolar.

Den gamla staden i San Juan är dock mycket vacker och på landet ser vi inbjudande djungelberg. Vi bor på ett nyrenoverat hostel Da House i gamla staden med spännande inredning och antik marmor och kakel på golv och väggar. Idag har vi simmat en timme var på den finaste stranden på ön, den var hyfsad.

Alla hus här är inklädda med järngaller och de rika bor i en slags fängelser, omgivna av murar och välbeväpnade vakter, allt för att skydda sig mot den höga kriminaliteten utanför. Alla poliser går ständigt med skottsäkra västar, i 35 graders värme. Överallt vacklar överåldriga alkoholiserade hippies från Storbritannien. Men alla vi möter är vänliga och hjälpsamma, och det finns en sprudlande livsglädje vartän vi ser.

(Bilder kommer)