GRANAR, GRANAR, GRANAR

Det liknar inte Skottland någonstans, Nova Scotia är ett land täckt av en matta av 2-4 meters granar som växer bland sly. Överallt ligger små tjärnar och träsk, där nybyggarna satt upp sina enkla hus, alla har strandtomt. Inget är som vi väntat oss, precis som väntat.

Vi bor nu i den lilla f.d. fiskebyn Lunenburg på östkusten. Den kallas julgranarnas huvustad på jorden. Engelsmännen ville inte få hit franskar och erbjöd därför marken till tyska protestanter. Dessa bönder kom och omvandlades till båtbyggare och fiskare. Staden är ett UNESCO arv och har sagolikt vackra hus och kyrkor.

Nu har vi sett solen, i en fantastisk solnedgång över hamnen som lyste på de illröda husen. Här finns bara kortbyxturister och enstaka efterblivna byfånar, samt några som sköter turistbusiness. Vi har grillat och smakat Nova Scotias fina Chardonnay från Jost. Utanför går två tjocka tantpoliser och äter glass, en har en blomma i handen.